Så här i efterhand kan jag förstå att gå på ett samhällsvetenskapligt gymnasium inte skulle bli bra, men redan på den tiden fanns tanken om eget företag.

Direkt efter studenten var det inte läge att hitta jobb, och absolut inte i min hemstad, det behövdes lärare då bristen var skrämmande stor och rubrikerna var ännu större. Så jag kom in på religionsvetenskapliga programmet för gymnasielärare, bara för att upptäcka att det där med lärande och läraryrket inte var min grej. Gjorde ett halvhjärtat försök till att skola om mig, men även där fallerade det.

Kan även medge att mitt i denna röra med utbildning så mådde jag inte heller helt optimalt bra. Kunde ha mått bättre.

Efter ha gÃ¥tt arbetslös i nÃ¥gra mÃ¥nader fick jag ett vikariat, som lokalvÃ¥rdare. Det gav mig sprÃ¥ngbrädan att ge mig lite mer kött pÃ¥ benen med att vilja starta eget, tanken pÃ¥ att göra samma sak vid samma tidpunkt varje dag gör att jag börjar gäspa redan nu… Det jobbet hade jag tillräckligt länge att fÃ¥ upp mina a-kassedagar och uppfylla jobbvillkoret. Och det räddade mig. Behövde bara stämpla i nÃ¥gra mÃ¥nader innan jag fick jobbet som guide pÃ¥ Läckö slott förra Ã¥ret, resten är historia.

Men…

Jag blir lätt rövknu**ad av arbetsgivare och övriga samhället bara för att jag inte vill arbeta med min utbildning. Men egentligen, hur enkelt är det som nittonåring att veta vad man vill jobba med resten av sitt liv? Det är klart att man lyssnar på sin studievägledare.Och bara för att man gör det så blir man straffad på fler än ett sätt, dels att jag inte vill jobba med min utbildning, men samtidigt är jag för överkvalificerad till andra jobb. Tro mig, jag tar vilket jobb som helst. Ja, kanske inte som prostituerad, men i vissa jobb är det inte långt ifrån. Lite värdighet vill jag bevara.

Jag har ändå haft tur, då jag har haft en kontinuerlig kontakt med Arbetsförmedlingen, och den kontakt jag har haft har varit helt underbar. Min förra handledare är en av de mest gulliga och härligaste människor jag har träffat på, närmare så att alla handledarna på det AF jag går till är lika gulliga att ha att göra med. Jag tror att de har knäckt en kod; behandla andra som så du själv vill bli behandlad.

Nu är jag som sagt helt utstämplad, stÃ¥r till Försäkringskassans förfogande. SÃ¥ frÃ¥gan är väl om jag ska böja mig, räta ut ringmuskeln och vänta pÃ¥ dildon, eller om jag ska ta mig ett steg närmare min dröm, ett eget företag? Tror jag tar alternativ nr 2 och ger igen när jag stÃ¥r där med egen företagskoncern…